Life of sports.....

Jag en medelålders fet kvinna går på gym, i min värld trodde jag att jag skulle bli uttittad när jag vågade mig in en dag i början av februari. Nu har jag i och för sig valt en av de två gymmen i den lilla staden som känns mest folklig, jag var på den mindre folkliga för 10 år sedan och gick aldrig mer dit. Nu känner jag mig trygg efter att i snart tre månader gått till det mer folkliga gymmet cirka fyra gånger i veckan. Jag är inte typen som hoppar i grupp utan håller till i gymmet i min egen takt, jag gör bara det jag vill göra. Min sambo älskar att gå till gymmet så han jagar på mig när jag är lat och det är jag glad över, utan honom hade jag aldrig kommit dit.

Det är intressant det här med att jag har en bild i min hjärna där jag tror att folk skulle kolla på mig, varför i hela världen skulle de göra det. Är man formad som en boll blir man oftast helt ignorerad, ganska skönt ibland faktiskt. Nu är jag den verbala typen så jag låter mig inte ignoreras så lätt ;-) Varför det är så vet jag inte riktigt men jag tror att feta människor inte ses som något hot ;-)

Jag tänkte mycket på detta när jag gick på bandet idag, varför dömer  man andra via utseendet. Jag är precis likadan, jag såg en kvinna vid en maskin som snusade och såg allmänt risig ut och genast hade jag en tanke om henne. Det är kanske mänskligt att döma andra så slipper man vara sämst själv? Jag är i alla fall väldigt glad över att jag vågade mig iväg till gymmet och att jag fortfarande går där. Det märks på flåset och orken plus att kilona så smått blir färre. Jag tror jag går dit imorgon också alldeles ensam på min lediga dag ......./A