Traditioner?

Ju äldre barnen blir ju mer ruckar jag på traditionerna, ni vet du vill att barnen ska ha samma minnen som du själv minns. Jag har försök nu i tolv år och kan bara konstatera att det är nya tider och nya traditioner. Ta bara det här med tillgängligheten, nu för tiden kan jag meddela mig till mina barn när som helst även om de ibland fullständigt struntar i mina sms. När jag var ung så fanns inte den möjligheten och ibland var man borta hela dagen (läs natten) och talade inte om vart man var. Jag är fullt medveten om att ungarna kommer stänga av mobilen den dagen något händer som de inte tycker att jag har med att göra men jag kan i alla fall smsa ut i rymden :-) Nu har vi inte kommit så långt ännu, mina barn är tolv år men det känns i luften att det är inte många år kvar (läs månader) kvar.

En annan sak som varit tydlig under några år är ju det här med att vara ut i friska luften. Jag hör min egen röst eka i sonens rum -Du måste vara ute och få frisk luft gubben! Svaret från sonen är ett grymtande och knapprandet från tangenbordet fortsätter. Rätt som det är ger han upp, reser sig och tittar på sin mor och går fram till sitt fönster och öppnar det, sätter sig vid datorn och ignorerar sin mor.

Jag ger upp och går in till dottern och försöker där istället, dottern tittar på mig med sina intensivt blå ögon och säger spydigt -Man gör inte som mammorna säger man gör som mammorna gör! Med den salvan drar sig modern ut ur dotterns rum och lufsar skamset tillbaka ner till vardagsrummet där hennes dator står ...../A